Inom vård och rehabilitering av kroppen finns det flera yrkesgrupper som arbetar med att minska smärta, öka rörlighet och hjälpa människor tillbaka till ett aktivt liv.
Två av de vanligaste titlarna inom manuell behandling och rörelsebaserad vård i Sverige är fysioterapeut (tidigare sjukgymnast) och naprapat. Men trots att målen ofta är liknande, råder det ibland en känsla av konkurrens – både om patienter och om legitimitet.
Så, varifrån kommer den här rivaliteten? Vad skiljer yrkesrollerna åt? Och spelar det egentligen någon roll vem man går till?
Två yrken, ett gemensamt syfte
Både fysioterapeuter och naprapater jobbar med att behandla smärta och funktionsnedsättningar i rörelseapparaten – det vill säga muskler, leder och nerver. De arbetar ofta med:
- Rygg- och nackbesvär
- Idrottsskador
- Överbelastning
- Smärta i axlar, knän, höfter eller fötter
- Hållning, rörelsemönster och rehabilitering
Men trots dessa likheter ser deras utbildningar, synsätt och behandlingsmetoder olika ut – vilket ibland skapar både förvirring och friktion.
Utbildning och legitimation
Fysioterapeut
- Akademisk utbildning på universitet, 3 år (180 hp)
- Skyddad yrkestitel, legitimation från Socialstyrelsen
- Ingår i den offentliga hälso- och sjukvården
- Får ordinera hjälpmedel, sjukskriva (i viss utsträckning) och samarbeta nära läkare
Naprapat
- Privat utbildning på Naprapathögskolan i Stockholm, 4 år + praktik
- I Sverige ingen legitimation från Socialstyrelsen, men legitimerade i Norge och Finland
- Arbetar främst i privat regi
- Har inte samma behörighet inom sjukvårdssystemet
Det är just här grunden till konflikten ofta ligger: legitimation – och därmed tillgång till det offentliga systemet, status och politiskt inflytande.
Behandlingsmetoder – likheter och skillnader
Fysioterapi
- Fokus på funktion, träning och evidensbaserade metoder
- Bygger ofta behandlingen på övningar, rörelseanalys, hållning och fysisk aktivitet
- Manuell behandling förekommer, men med tydlig förankring i forskning
Naprapati
- Stort fokus på manuella tekniker – t.ex. ledjusteringar, mobilisering, massage, stretching
- Ser kroppen som en helhet där orsaken inte alltid sitter där smärtan finns
- Ibland ifrågasatt för användning av metoder med svag evidens, t.ex. viss kiropraktikliknande manipulation
Varför uppstår rivaliteten?
1. Kamp om patienterna
Både naprapater och fysioterapeuter behandlar liknande problem – men många patienter har låg kunskap om skillnaderna. I ett konkurrensutsatt vårdlandskap blir det därför en kamp om att synas, nå ut och attrahera patienter.
2. Olika ekonomiska förutsättningar
Fysioterapeuter jobbar ofta inom landsting/region, vilket innebär att deras patienter betalar en låg avgift eller får subventionerad vård. Naprapater är privata, vilket gör vården dyrare för patienten – och samtidigt friare i sitt arbetssätt. Det leder ibland till frustration åt båda håll.
3. Synen på vetenskap och evidens
Fysioterapeuter är generellt mer evidensstyrda, medan naprapatin (precis som kiropraktiken) ibland anklagas för att luta sig på mer tradition och beprövad erfarenhet än strikt forskning. Det här ger bränsle till en ofta polariserad debatt – särskilt på sociala medier.
Samexistens – snarare än strid?
I praktiken samarbetar många fysioterapeuter och naprapater – särskilt inom idrott, rehabilitering och företagshälsa. Skillnaderna mellan yrkesrollerna kan också ses som komplementära snarare än konkurrerande.
- Fysioterapeuten stärker upp, analyserar funktion och bygger långsiktiga vanor
- Naprapaten frigör rörelse, lindrar smärta och jobbar mycket hands-on
Många patienter mår bäst av en kombination av båda perspektiven.